Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Ett sommarminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon annan här, men håret var grått och blicken skarp och
läpparna tunna, med ett bittert drag öfver munvinkeln.
Stackars lilla fru Svensson! Hon skulle velat gifva
mycket för att kunna säga något riktigt likgiltigt, banalt och
hvardagligt, i en lätt ton, såsom somliga kunna; något, som
låtit honom förstå, att hon visserligen mindes honom mycket
väl, men för sin del aldrig ansett att »något varit dem
emellan», alls ingenting; att om han inbillat sig det, så var det
ett stort misstag.
Men om det gällt hennes lif, skulle hon inte kunnat pressa
fram ett ord, och de ankommande gästerna skilde dem
ögonblickligen åt i det trånga rummet. Hela kvällen kände hon
dock att hon hade hans allvarliga, forskande blick riktad på
sig. Hon bet samman läpparna af smärta öfver att se
gammal och vissnad ut. Om hon ändå varit elegant klädd! Han
stod kanske därborta och kände medlidande med henne?
Hvilken förödmjukelse!
Och så skrattade och pratade hon mer än på ett halft år
annars, och talade med herrar, som hon sällan brukade, och
gaf sig i språk med själfva den stela, stolta öfverstinnan, så
att han riktigt säkert skulle kunna se att hon var visst inte
en liten stackars förtryckt, olycklig varelse!
När de två vaktmästarne kommo med sina stora
smörgåsbrickor, föstes gästerna ihop i det lilla rummet som braxar i
en mjärde, och de båda klämdes fram i samma grupp.
— Nå, Fonell, du är ännu alltjämt ungkarl! sa’ kapten
Gråberg, en af disponentens få bekanta här.
— Ja, ser du, ju äldre man blir, desto mera skeptisk blir
man i fråga om sin förmåga att kunna behaga kvinnorna.
— I fråga om att finna någon kvinna, som är värdig den
höga äran, mena ni, egenkära karlar, inföll pikant den glada
konsulinnan Durell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
