Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Första Maj i prästgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
salar, och lyckan tittar ut genom små rutor, och man skulle
vilja kyssa låsvredet, som öppnar helgedomen, och man skulle
vilja smeka hvarenda blomma i de sjaskiga femtioörestapeterna,
och man sätter sig bägge två på en enda stol midt i det
ännu tomma rummet och känner sig rik och jublar om vår,
om också snöstormen piskar taket, och man tycker att första
Maj är den skönaste, härligaste dagen i lifvet.
Det är gammal prästatro, att ju flera »Fader vår», som
läsas i ett hem, desto bättre skall det bli om bröd i huset.
Jag vill för egen del inte yttra mig öfver denna de
flerstämmiga böneljudens märkliga inverkan på skafferiet. Kanske
förhåller det sig så; i alla händelser är det ju en tröst att
upprepa det för sig själf när barnskaran växer. Och präster
ha vanligen godt om barn, bättre än andra; åtminstone
förefaller det så, men något beror ju ock på att de i regeln —
ha dem på ett ställe.
Men hur det är, har komministerbostället blifvit för litet,
och pappa får ge sig ut att »profva» till en större kaka.
Kanske lyckas det, kanske inte; i hvarje fall kommer omsider
den tid, då det icke längre är att tänka på rikligare utkomst,
utan man med bäfvan börjar räkna pappas år, lefnadsåren
som tjänståren. Det blir kvällsol, som lyser på första Maj,
och för hvarje sådan märkedag, som går, blir tanken litet
mera beklämd när den ilar framåt mot nästa.
»Lefver jag till i morgon, så har ni ett år mera vid gället!»
säger far till de sina när han tar godnatt på den 30 April,
och mamma ler och barnen le, men det är något, som sticker
till i deras hjärtan, när de höra huru den kära stämman
skälfver, när de se huru det hvita hufvudet bäres slappare,
och komma ihåg huru angripen far var vid den sista stora
nattvardsgången.
Och det är, som blefve omfamningarna varmare, mera
dröjande och innerligare för hvar gång ännu Majsol ler och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
