Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några dräkter, som du tycker om, till sommaren, log Laura
och sköt tidningen öfver till kusinen.
Ernst tog sig ledigt hela dagen, hjälpte till med sparrisen
och gjorde upp planer för Ronnebyvistelsen och sprang efter
sjalar och regnkappa, fast solen sken allt hvad hon orkade.
Tant strålade också och log och kom en gång i timmen,
slog armarna om Klaras hals och kysste henne.
Så gick det i fyra hela veckor. På aftonen en vacker
dag i den femte förtrodde Ernst sin lilla kusin, att han älskat
henne i åtta år.
— Ja, Klara, egentligen vet jag inte när denna känsla,
i hvilken hela mitt väsen gått upp, först började. Älskade,
jag tror att den är årsbarn med ditt eget tjusande jag. »Kvinnan!»
Ja, det begreppet har för mig alltid varit du, endast du!
All denna ömhet blef Klara allt för öfverväldigande. Efter
ett par dar sade hon ifrån, att hon önskade taga sitt eget
hem, det lilla huset i köpingen, i besittning. Det blef tårar
och böner utan tal, och ord om »otacksamhet» sväfvade på
tungan, men sväljdes ner vid tanken på att det var bäst ändå
att inte stöta sig med »arftagerskan». Ännu var kanske inte
allt hopp förloradt för stackars Ernst.
Så kom afskedets dag. Tårar i floder och kyssar i
oändlighet och böner att ofta, ofta helsa på.
Och så gick Klara en stor sväng utåt fälten »för att säga
farväl».
— Vi ska följa med! ropade Laura och Jenny.
— Tack, snälla flickor, men bli inte onda på mig! Det
är ett infall att jag så gärna alldeles ensam ville se alla kära
ställen ännu en gång.
— Kära du, så gärna, så gärna, sa flickorna.
Men sen ryckte de på axlarna och skrattade åt att »rika
fröken» redan hunnit lägga sig till med nycker och
svärmiska idéer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
