Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Fröken Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men öfver gärden och våta stubbåkrar, med raska steg
och upplyftad kjol klef fröken Klara på dit bort, der
strykspånens hvinande mot nybrynta liar skvallrade om, hvar
skördefolket fanns.
Inspektor Franson gick på rågfältet och räknade skylarna.
Han hade varit så underlig de sista veckorna, hade helsat
på afstånd och inte stannat och språkat som förr.
— Nu reser jag i dag, som herr Franson kanske vet.
— Jaså. Jaha, lycksam resa, fröken Berg!
— Jag gick hitut för att få ta särskildt afsked af inspektoren.
— Åh, för all del, det var då alldeles för mycket besvär
bara för min skull.
— Farväl! Tack för denna tid vi varit tillsammans. Och
så ... farväl!
— Farväl fröken! Må det alltid, alltid gå er väl i världen!
Så gick hon ...
Men hon hade inte gått långt, innan hon hörde raska
steg bakom sig.
— Fröken Klara, jag får visst ändå lof säga er huru
ledsen jag blef, när ni fick det där arfvet; jag visste hur det
skulle gå ...
— Ni var så vänlig förut. Är jag då sämre nu i edra ögon?
— Hm ... inte sämre inte, men hade ni varit fattig som
förut, då kanske ... ja, nu träffas vi aldrig mer, så nu säger
jag det ändå ... Jag höll af er så innerligt, jag ville sagt er
det, men ...
Hon böjde ned hufvudet djupt, djupt och kinderna brunno
högröda.
— Och nu ... nu har ni ingenting att säga mig? hviskade
hon och tog ett halft steg mot honom.
Han var blyg, men inte dum. Han tittade upp förvånad,
slog armen hårdt om hennes lif och jublade:
— Får jag? Får jag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
