Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Botad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han på det allra svåraste förgick sig mot rättaren, en
gråhårig trotjänare, som hon visste att han annars högt värderade.
Efter en skur af skymford, rusade han emot den gamle med
lyftad hand. Troligtvis skulle han inte slagit till, men
trotjänaren var emellertid inte säker därpå, utan tog till flykten
som en utkörd hund.
Man lefde ännu i »husagans» patriarkaliska tidehvarf, och
ingen såg då ett sådant uppträde med samma ögon, som
man skulle gjort det nu; men i Eugenies föräldrahem
behandlades tjänarne som barn, hon upprördes i sitt innersta af
fästmannens brutalitet, och då de möttes, hade han stort
besvär med att kyssa bort tårarna från hennes ögon, och
molnet vek ej alldeles från den hvita pannan ens i
skilsmessans stund, då rättar-Anders, lycklig öfver två banko i
drickspengar, stod ute på ladugården och lyfte sin gamla
mössa högt i vädret när kaleschen for förbi.
Där kom sedan en lång följd af lyckliga dagar och
veckor. Fästmannens besök hos sin trolofvade voro långa och
täta; den lycklige, han var sin egen herre på egen gård och
grund, han kom och for när han så behagade, berodde af
ingen och brydde sig hvarken om klocka eller almanack mer
än han själf fann för godt.
Han var en passionerad jägare och medförde alltid ett
koppel af sina favorithundar vid besöken i fröken Eugenies
föräldrahem, för att allt emellanåt med de blifvande svågrarne
göra en tur utåt skog och mark, ibland endast omkring de
närmaste fälten, ty äfven där vimlade det af skyddadt och
vårdadt »småvildt».
Det var en klar och vacker Septembermorgon, det hade
frusit om natten, och fästmannen och »ungbaronerna» hade
släppt hundarne på de närmast gården liggande, afbärgade
fälten. Gladt och klingande gick skallet nere på stigen
genom klöfverträdan i dalen, än i långa, skarpa satser, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
