Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från herrgårdar och färdvägar - Botad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hennes stämma var fast då hon lade den gyllene ringen
i hans hand och sade:
— Eberhard, jag vågar ej taga till herre och man den,
som ej är herre öfver sig själf och sina gärningar ...
Nu blef det ett uppträde, i sitt slag lika våldsamt som
förmiddagens. Han stormade, hotade, grät och bad, och
slutade med att ligga vid hennes fötter nästan lika ömklig
som den piskade hunden. Han gick några decennier före
sin tid och förklarade, att mannen ingalunda vore kvinnans
»herre», hon vore själfständig och oberoende likaväl som han.
Men de där emancipationsidéerna slogo ej vidare an på
fröken Eugenie; åtminstone inte från det hållet. Hon log
sorgset och svarade:
— Jo, man och herre, Eberhard; och jag har icke kännt
mig förödmjukad vid den tanken, nej, stolt och lycklig har den
gjort mig, men nu ... jag vågar ej gifva mig i ditt våld ...
Hon var obeveklig. Det blef en stor uppståndelse i
familjen, i släkten, i hela societeten, och Eberhards försök att
ställa allt till rätta voro oräkneliga. Han erbjöd tre, ja fem
års förlofnings- och pröfvotid, och då hon vägrande skakade
på hufvudet, grät han som ett barn och sade att hon aldrig
älskat honom.
— Jo, Eberhard, svarade hon, jag älskar dig ännu, men
jag vågar ej ...
Utanför släktkretsen var det just ingen, som trodde på
anledningen till förlofningens brytande. »Sådant vanvett! En
bruten förlofning för det fästmannen agat en hundracka!»
sade man och ryckte på axlarna.
Och nya friare kommo och foro, och sedan föräldrarne
förlorat allt hopp om att återknyta den brutna förbindelsen,
gynnade de än den ene, än den andre, ty att Eugenie skulle
dö som gammal fröken för det en hund fått smörj, det var
dock allt för galet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
