Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med denna min af hat, som man har mot det tryckta ordet,
hvilkets anfall och beskyllningar man vet i samma ögonblick
upprepas tusenstämmigt, återskallande i tusen olika hem.
Ja, Hessler hatade honom! Som en blixt gick den tanken
upp för Otto. Hessler hatade honom — hur väl hade han
icke märkt det af dennes hätska ögonkast i spårvagnen!
Hessler hatade honom och ville också göra honom oskadlig.
Otto visste intet bestämdt därom, men han erfor en känsla
af, att han i hvarje obevakadt ögonblick kunde vänta ett
åskslag från detta groll, som växt sig starkt under åratal,
från denna så länge återhållna lust att hämnas. Hvad de
voro sköra, de band, uppfostran och samhällsvanorna spunno
man och man emellan — deras hållkraft brast för en fientlig
andedräkt som dvärgsnät för morgonblåst, och där stod den
ena mämiiskan som den andres varg, med hat i hjärtat och
armen lyft för att slå till.
När Otto hämtat sig från den första öfverraskningen,
slog han sig åter ner vid skrifbordet och började läsa
biografien, som i tidningen beledsagade porträttet. Den
innehöll emellertid ingenting, som Otto icke kände till förut.
Bernt Gottfrid Hessler var son till en värmlandsbonde, och
det slog Otto vid läsningen därom, hur mycket den osköna,
framåtlutade hållning, med bvilken Hessler bar sin tunga
öfverkropp, erinrade om jordarbetarens envisa böjning öfver
sin åkerlapp. Som student i Uppsala ådagalade Hessler all
den mottaglighet och arbetsförhet, som icke sällan utmärka
personer, som i första ledet få ägna sig åt intellektuella
sysselsättningar inom en släkt, där son efter far förut blott
arbetat med händerna. Med ovanlig snabbhet och
framgång afslutade han sina juridiska studier och förespåddes
en lysande framtid på ämbetsmannavägen. Men det
giftermål, han kort därpå ingick med enda dottern till en af
landets största jorddrottar, satte honom i besittning af stora
egendomar. Torfvan, som ägt hans förfäders omtanka, svett
och möda, drog också honom till sig med det
fäderne-ärfdas kraft. Så lämnade han ämbetsrummet för arbetet
under fri himmel och var snart en passionerad landtbrukare.
Redan som ung student hade han emellertid gjort sig känd
för den hetsiga ifver, med hvilken han vid alla tillfällen
uppträdde som den oböjliga konservatismens svurne riddare,
och äfven härute på sin landtegendom följde han dagens
alla litterära och politiska tvistefrågor med noggrannheten
hos en man, hvilken anser sig utkorad att värna en god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
