Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sak. Och han fick tid att författa en hel rad af
strö-skrifter och tidningsuppsatser, i hvilka han med lidelsefull
och agitatorisk våldsamhet angrep de sista decenniernas
hela förhärskande idékrets, hvarje modernt färgad
åskådning om stat och människa, religion och kyrka. Denna
apologetiska verksamhet lade emellertid mer och mer
beslag på hans tid — och hans intresse. Han blef stor i
norden som partigängare, och en vacker dag måste han som
riksdagsman och partichef lämna sitt landtliga herresäte,
hvilkets förhållande han fullkomligt lyckats ordna efter den
idealbild af en stat, som han har inom sig, strängt
patriarka-liskt och hierarkiskt; han hämtades från denna arkadiska
mönsterstat i smått för att — så uttryckte sig tidningen —
»såsom en modem Cincinnatus på forum möta radikalismens
anstormande folktribuner». .
Om Otto ägt något af naturvetenskapsmannen
opartiskhet eller blott en smula af världsbetraktarens ödmjukhet
inför alla de olika former, i hvilka människolifvet kan
kristallisera sin rikedom, skulle det hafva varit en njutning
för hans tanke att söka sätta sig in i och lära sig förstå
Hesslers egendomliga temperament. Hvilken klar insikt i
denna mans väsen skulle han till exempel icke vunnit blott
genom att studera det sätt, på hvilket den nyförvärfvade
bildningen afsatt sig hos denna novus homo, för hvilkens
förfäder den bokliga kunskapen varit ett oupptäckt Amerika.
Otto hade ofta satiriserat Hesslers vana att i hvarje aldrig
så kort artikel han skref inblanda språkets officiella
ordenstecken, de stora plikternas ord: religion, patriotism, moral.
Men för Hessler voro dessa ord helt säkert icke några
jettonger. Religionen . . . det var hans gamla mor, som med
sin klanglösa, af åren liksom utmärglade stämma läste i
den gamla familjebibeln med dess grofva träsnitt och dess
klumpiga bokmärken med de gamla symbolerna för tro,
hopp och kärlek . . . Det var landskyrkan i hans
födelsebygd med dess frid och svalka inom de hvita murarna,
det stilla draget öfver ansiktena på arbetsveckans trälar,
julisolen, som föll in och orgelmusiken, som högtidlig steg
mot hvalfven. På samma vis med patriotismen.
Patriotismen . . . det var den blågula flaggan i klar morgonluft,
lejonet, som reste sig stolt öfver sina tre strömmar,
furuskogen med rimfrost och bjällerklang, rågkakan, som hängde
i taket på menige mans stuga . . . Det var
Riddarholms-kyrkan, sådan den nitat sig in i hans skolgossfantasi i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
