Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stämning af stolt allvar med de stora kungarnes namn på
sarkofagerna, med praktklädnaden af slitna fandukar och
vunna standar, alla minnena från de sagolika äfventyren
på tysk botten.
Så lefde för Hessler dessa för andra mer eller mindre
omtvistade eller af biföreställningar grumlade ord med enkla
och höga makters vördnadsbjudande lif. Han såg själfva
orden för sig med stora bokstäfver, med något af den glans
ikring sig, som de trogna sett kring hjässorna på sina heliga.
Kanske låg det i denna egenhet hos hans fantasi, hvilken
stod naturmänniskans närmare än teoretisk bildning
vanligen tillåter, i detta primitiva sammanhang mellan ord och
bild en icke betydelselös orsak till den vördnad för alla
dogmer, hvilken hans motståndare kallade hyckleri eller
icke begrepo.
Ett verkligt grepp på egendomligheterna i Hesslers
temperament kunde Otto också hafva fått genom att strängt
fasthålla tanken på, att han tillhörde en gammal oblandad
bondsläkt, som länge lefvat oberörd af alla stadselement
i sin aflägsna landsända. Det var verkligen i Hesslers
oryggliga konservatism den förkärlek för det häfdvunna
och stabla, det hårdnackade fasthållande vid gamla gudar
och gammalt skick, som utmärka bonden, hvilken liksom
sin far före honom utan längtan efter något nytt och okändt
framlefver sina dagar på en milslång areal af jordytan. Ja,
i själfva hans polemik, i den förbittrade intolerans, med
hvilken han bemötte alla motsatta åsikter, var något som
karakteriserade bonden, som i ordets allra egentligaste
mening är herre på sin täppa — det var hetsigheten,
otåligheten gent emot motsägelser hos en husfader, som vant sig
vid att betrakta sig själf som försynens ställföreträdare.
Men för Otto, som inga bemödanden gjorde för att
sätta sig in i motståndarens karaktär, var Hessler helt
enkelt en maktsjuk och ärelysten lycksökare, hvarken ärlig
i motiv eller afsikter, en fiende dubbelt förhatlig genom de
råa vädjanden han ständigt riktade till makt och våld, som
vore de rätta skiljedomare i denna strid om åsikter. Men
Ottos förutsättningar voro också å sin sida minst af allt
ägnade att låta honom vinna någon sorts sympati för denna
otyglade och våldsamma natur.
Otto var lika genomgående patricier som Hessler var
plebej. Familjen Imhoff hörde till dessa släkter inom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
