Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Samma hus?»
»Ja, hau har flyttat dit i dag ... Min sekreterare sökte
honom i hans gamla bostad.»
Ottos vänner funno den tanken, att de båda
antagonisterna nu skulle kampera under samma tak, synnerligen
humoristisk.
»Få se, om ni inte nu i alla fall en vacker dag röka
fredspipan samman!» sade Hjort och log med sitt spotska
leende. Men Otto blef plötsligen mol tyst och föll stel
tillbaka mot soffkarmen. Det lade sig något tungt öfver hans
bröst, hans händer darrade.
Så lämnade Sivers dem åter för att till en annan krets
utdela lösen och paroll, och han trädde ut ur kaféet med
steg, som äfven de vittnade om den fasta och behärskade
energi, som låg öfver hela hans väsen.
Kvällens historiska ögonblick var öfver. Stämningen
blef en smula dåsig i kotteriets stillsamma vrå. Whiskyn
gick flera hvarf ikring, och för hvarje glas, som tömdes,
kändes den drömda röken från ekknubbarna i spiselhärden
mer kvalmig och söfvande.
Men Otto satt stum och genomgick i tankarna alla de
möten — från det första i spårvagnen —, genom hvilka
Hessler förvärfvat en makt öfver hans tanke, dolsk och
förfärande som en lönnlig sjukdom, för hvilkens trollskott
man förr eller senare skulle segna vanmäktig till marken.
Det var som dessa gångna veckor upptogos af en enda
hetsjakt mellan Hessler och Otto. I stigande ångest ville
Otto fly. Men det var draget ett förhäxadt pentagram ikring
honom, hvars gränslinjer hans fot ej hade makt att
öfver-skrida. Dagligen snörde sig snaran närmare kring hans
person. Och nu skulle Hessler bo i samma hus som han.
I samma hus, och sålunda ständigt störa alla hans dagar
och korsa alla hans vägar. Hädanefter hvarken frist eller
andrum. Hessler bodde i samma hus. Tusen gånger skulle
de stå ansikte mot ansikte; han, fienden, skulle plötsligt
slå upp sin dörr, när Otto gick förbi, och när natten kom
och det blef riktigt svart i trapporna, hur skulle icke Otto
då med andan i halsen och handen krampaktigt vriden om
trappräcket lyssna till stegen, som dofva och hotfulla
närmade sig genom de mörka hvalfven. Förgäfves sökte Otto
räsonnera sin tanke sund, säga sig själf, att det kunde växa
upp en farlig sådd af dessa giftiga frön, som han dagen
om pysslade med. Men hans fantasi kunde icke komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
