Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförstådt för hans öga utom den snäfva terräng, som
berördes af denna fejd. Människorna hade i och för sig icke
mer intresse för honom än schackpjeser, som först fingo
värde, när kampen stod om de gula och bruna fälten.
Hans tanke, som dagen om rufvade öfver denna jättematch
med sina tusen drag, betraktade människosorg och
människolycka kallblodigt och abstrakt, som räknemästaren
bok-stäfverna och siffrorna i en ekvation, hvilka blott hafva
värde som medel att lösa ett problem.
Sivers var en lång, smärt man med något engelskt både
öfver sitt utseende och sin klädsel. Han hade ett markeradt,
glatt ansikte, slätkammadt svart hår och korta svarta
wliiskers — öfver hela fysionomien låg något af en
anglosaxisk sektledares fasta och beräknande energi. Ögonen
voro stora, svarta, med en sällsam, kall blick. Förgäfves
letade man i dessa pupiller efter en återspegling af ens egen
sorg eller glädje eller af intresse för det afhandlade ämnet.
Men blicken var heller icke den isande själfviskhetens. Den
blott gled undan, liksom gled förbi det närvarande och
fixerade osynliga ting i fjärran, redan på förhand upptagen
af nästa timmes intressen, af nästa dags planer och
omsorger.
Sivers hade några förhållningsofder att gifva och slog
sig därför ett ögonblick ner i de tres krets. Vid hans
ankomst rycktes Otto upp ur den känslonihilism, som hela
denna dag behärskat honom, och började ifrigt tala om den
politiska situationen. Allt det missmod, som länge och väl
glödt inom, all hans öfverretning och förbittring slogo
plötsligt ut i ljus låga, och i en ström af lidelsefulla ord
hudflängde och brännmärkte han den reaktion, som med ens
börjat blåsa öfver landet. Han slutade med att våldsamt
anfalla Hessler, fienden, hvilkens förhatliga blick alltid med
hallucinatorisk klarhet tedde sig för hans syn, när talet
kom på detta tema. Hans röst skälfde, och när han
tystnade, kände han sitt hjärta slå med en orolig och
våldsam rytm. Men Sivers satt bredvid och smålog lugnt åt
Ottos hetsighet. Han njöt af att se all denna brännande
passion, som han visste sig kunna regera med sin kalla
tanke trots all dess våldsamhet, lika säkert som maskinisten
blott med en tryckning af sitt finger behärskar en maskin,
tusenfaldt starkare än han själf...
»Ja, Hessler borde du nu kunna omvända, sedan ni bo
i samma hus», — sade Sivers med ett kort skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
