Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
Mot aftonen af den längsta dagen skymtade en
kvinnogestalt högst på det vindblåsta Golgata, där himmelen hängde
svart öfver bergskrönet. Med en fjällros’ stela fägring öfver
sina anletsdrag och en marmorstods hvita ro öfver sin gestalt
stod hon där höljd i sin mantel och blickade ut i
skymningen.
Hon såg korsfästelsens mysterium: törnet kring Kristi
hjässa och blodet, som sipprade ur hans sår, Marias och
Magdalenas gråt och längst bort vid bergets fot Jerusalems
stad, sorglöst delad mellan kvällens hvila och nöjets
strängalek med dunklet rufvande öfver de lykta husen — hon såg
allt detta, utan att något af den glans slocknade, som lik
skimret af en vinterstjärna låg öfver hennes tinning, utan
att det isiga löje domnade, som spelade kring hennes mun.
Ensamt ögat hade ännu kvar en glimt af känslornas och
lifvets värme, men den tycktes flykta äfven den för blickens
allt växande, uttryckslösa skärpa.
Så stod hon där hög och stel och blickade ut i kvällen,
lik en drottning, som med armarna och den smyckade barmen
stödda mot en loggias marmorbalustrad ser ner på en
marknadsplats, likgiltig för den låga hopens lycka och förtviflan.
Men där hon stod och grubblade i dunklet, stördes
hennes eftertanke af steg, som närmade sig. Annu en
kvinnogestalt skymtade däruppe på det vindblåsta Golgata, trädande
fram ur en mörk hålväg, och raskt skyndade hon upp för
de öde hällarna.
»Caritas», sade den hvitklädda för sig själf med en
stämma utan klang.
I detsamma stod den, hon så benämnt, vid hennes egen
sida och rörde med fingret vid hennes mantelflik.
Det var en ung österländsk kvinna med mandelformade
ögon i ett olivbrunt ansikte och en mun, frisk och röd som
ett berberisbär. Allt hos henne var på en gång knopp och
blomma, barn och kvinna. Ungmöns lätta rodnad gled öfver
moderns fullmogna kind, och sjuttonårens spänstighet
bäf-vade genom hennes dock så yppiga och kraftfulla lemmar.
De strålande ögonen hade lätt till leende och lätt till gråt,
men syntes lika outtömliga på bägge, outtömliga som solens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifvetsfi/0061.html