Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
guld och himmelens blånad, som allt, hvilkets ömhet man
ej kan tänka sig försinad. Hennes dräkt hade mättade,
djupa färger, som af eklöf, hveteax och drufklasar.
Hon lyfte sin arm med en åtbörd, full af skönhet, pekade
på Kristi kors, där det svart stack upp från
Hufvudskalle-platsen, omgifvet af grafläggningens mörka grupper, och
med en röst, som var hänförelsens och förtrytelsens, började
hon tala:
»Du beskådar din triumf? Ty det är du, som dödat
honom. Jag såg dig stå bakom Pilati skuldra och hviska
orden: hvad är sanning i hans öra. Jag känner väl din
isgrå blick och ditt kalla skratt. Det är du, som evigt
tager utan att någonsin gifva, och evigt frågar utan att
svara. Det är du, som låter länkarna i bönens kedja brista,
som lägger misstankens kyla i kyssar mellan föräldrar och
barn och älskare och älskarinna och hejdar hvarje hand,
som sträcker sig för att uppoffra eller hjälpa... Du är
Scepsis, min dödsfiende, som korsar alla mina vägar. Du är
skuggan för min sol och frosten för mina frön, bäskan i
hänförelsens dryck och den skorrande biton i människornas
sinnen, som lockar dem från fromhet och församling, tempel
och fädernehärd. Du har intet hopp och ingen tröst att
bjuda på, och ändock vill du, att människorna skola släcka
ljusen på sina altare och trampa blommorna på sina gårdar.
Du beskådar din triumf? Men från sitt kors därnere
skall han besegra dig och alla de kalla marmorfolk, som
hyllat dig. Människor och länder skola vända sig från dig
och förbanna dig. Fredlös och hemlös utan dyrkare och
utan hägn skall du irra genom världen — och blott i skuggan
af min nåd skall du finna en fristad, bröd att mätta dig
med och strå att hvila på.»
Så talade lion, och som hon ej värdigats höra något
svar, skyndade hon bort och försvann åter i den mörka
hålvägen. Men Scepsis stod orörlig kvar på samma plats.
Ej en muskel störde den förstenade skönheten i hennes drag,
och med löjet öfver sin mun kallt och oåtkomligt som
solstrimman öfver en alp, betraktade hon Kristi likbegängelse
och Jerusalem, som i kvällen sjöng eller sof. —
År och århundraden förgingo som böljslag mot
stranden, och åter kom en afton, då Scepsis och Caritas möttes.
Det var sent en allhelgonadag utanför Notre-Dame i Paris.
Förklädd i en svart kåpa med det svarta doket nerdraget
för ansiktet satt Scepsis i domens skugga på stenen under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
