Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förskräckelse och kall nyfikenhet . . . Så mynnade allt ut i de
hundra olika sorter af mörker, som man varsnar i
half-vakua decembernätter; det är mörkret, som ser på en
sorg-bundet och tungt som en förtviflad moders öga, det är
mörkret, hotfullt som den svarta hösthimmelen, när den
spänner sig öfver oceanen, det är mörkret, som på samma
gång är tyngd och ångest, tryckande som lager af svart
mull. Och detta mörker tycktes evigt, ljusnande till dagar
och tätnande till nätter inom samma kalla orörliga väggar.
Så spratt Otto till, betraktade commis’en, men denne
stod i samma position med samma leende på läppen. Han
betalade och gick.
Men när han väl kom ut på gatan, kände han sig med
ens märkligt lugnare till sinnes. Det utstrålade en
egendomlig säkerhet från den lilla tingesten han bar i fickan.
Blott han vidrörde den, erfor han en känsla af kraft, som
han ej förnummit på långa veckor, en trotsig lust att söka
bekämpa sitt öde. »Min lilla revolver», mumlade han för
sig själf med en smeksam ton, »min lilla revolver», och
vapnet verkade upplifvande på hela hans organism som
alkohol eller en morfininsprutning. Med ens föreföll hela
den hotande katastrofen uppskjuten. Han blef lättare till
sinnes med det begär att skämta och att sorglöst njuta
ögonblicket, som alla de erfarit, hvilka med klar panna
stått inför farans och afgörandets stund.
I stället för att gå hem, beslöt han att öfverraska
Annie, som denna afton ej väntade honom, och det kom en
förälskad brådska öfver hans steg. Strax därpå var han
uppe i våningen, där hon bodde, och han knackade på hennes
dörr med en rytm, beräknad att vilseleda hennes gissningar
om besökaren.
»Stig in», svarade Annies stämma därinnifrån med hela
missnöjdheten af att blifva störd i rösten, och detta
förtretade tonfall roade Otto obeskrifligt. Varsamt som en
supplikant sköt han upp dörren och trädde på.
Inne i det halfskumma rummet, genom hvars förgrund
en brasas fladdrande reflexer kommo och gingo, lyste en
lampa längst bort på skrifbordet i fönstersmygen, och där
bakom skymtade Annie, skrifvande ett bref, och hennes
bröstbild med det framåtböjda hufvudet och den korta bysten
tecknade sig skarpt mot den mörka gardinen. Som hon
satt där i lampskenet, som förgyllde det krusiga pannhåret
och varmt föll öfver de gropiga kinderna, liknade hon med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
