Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ren slump hade Otto fått hyra det på en månad under
hennes bortovaro. Alla hennes småsaker funnos ännu kvar
därinne och bundo en krets af vårliga och älskvärda
föreställningar om den okända unga damen själf. Kammaren
var ungdomlig och sommarglad med möbler i gammaldags
hvit herrgårdsstil och gardiner af brokig cretonne med
fladdrande fjärilar och granna blomsterbuketter. En smal,
hvit hand hade helt säkert placerat stolarna, just så
förtroligt som de stodo i grupper för intima förtroenden och
öppenhjärtigt samspråk, prydt väggen med sin festong af
fotografier och blomsterkort med minnen af ung vänskap
och erinringar om betydelsefulla data, och under
midsommarveckans skrattsjuka tystnad afplockat de strån och
dallergräs, som stucko upp ur vaserna. Myrten i fönstret hade
kvar något af ägarinnans ömmaste skymningsdröm, kudden
i soffhörnet en återstod af doften från hennes hår, och öfver
flickbyrån med sin spegel hängde tyllen, fin och lätt som
en brudslöja.
Ottos sjuka nerver insöpo med välbehag denna rummets
stämning af ung och drömmande kvinnlighet — den smekte
hans sönderslitna tankar som en visa med en mors ömhet
i den halftförglömda refrängen. Trånsjukt som ett barn
drömde han härinne om möjligheten af egen lycka och den
tid, då han aldrig skulle behöfva sakna den atmosfär af
trofasthet och sommarro, som en kvinna kan gjuta kring
den man hon älskar. Och han tänkte på, att redan om en
månad skulle han hemföra Annie som sin brud — så snart
hade de nu beslutat att gifta sig. Men var det verkligen
möjligt? Skulle hans ensamhetstid så snart kunna taga
slut? Då skulle han ock i och med detsamma vara frälst —
så tänkte han — frälst från alla de tankar, som dessa
gångna månader likt irrbloss lockat honom bort från det
sunda lifvets allfarsväg. Frälst? Ja, ty hur skulle icke
Annie skydda honom med blotta kraften af sin närvaro mot
hvarje anfall af ångest och förtviflan. Till och med när
hon slumrade, skulle hennes sömns jämna andetag hägna
honom som en förbön bräddad af kärlekens beskydd.
I dessa drömmar fann honom den första tidiga våren i
detta flicknäste, som lifvade upp det gamla huset bakom
det bruna planket som ett svalbo, fullt af fågelkvitter.
Genom sitt fönster såg Otto, hur majdagen på en gång lät
de första gröna skotten spricka ut på grenarna och totalt
sopade bort och förintade alla fjolårets vissna löf, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
