Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röda mun, pressa honom frisk mot sitt varma hjärta och
jaga hvar saulstanke bort ifrån hans hjässa med sitt
ungdomliga skratt... Men när Otto mötte henne, där hon nu
på detta vis formligt glänste i vårsolen af öfvermodig lycka,
kände han på en gång beundran och beklämning inför denna
kvinnogestalt med dess lefvande hymn af hälsa och lifsmod.
Denna sollysta maj månad använde Otto och Annie för
att ordna sitt hem till bröllopet, som skulle äga rum i
början på juni. De hade hyrt två rum och kök uppe i
Vasastaden, och som de båda voro ett par fattiga skåpråttor
utan andra kapital än löpande löner, måste de med många
nationalekonomiska om och men diskutera hvarje post i
budgeten för bosättningen. Och för att köpa billigt gjorde
de samman långa promenader genom Stockholm på
upptäcktsresor efter en salsskänk eller en chaiselongue. Vid
middagstiden brukade Otto komma och hämta Annie på
lifförsäkringsagenturen, där hon arbetade. Han steg in,
stängde dörren till hennes rum som för en viktig
affärskonsultation, kysste hennes hårfäste, som var nerlutadt öfver
kontraboken, och uppspelt, som han alltid blef vid dessa
möten, började han strax öfverösa henne med en ström af
förslag för att riktigt få njuta af den lustiga min af
praktisk öfverlägsenhet, med hvilken hon brukade upptaga hans
projekt, Hon snörpte på mun, satte pennan bakom örat
och såg ner på honom från sin höga kontorsstol med en
»smart mans» hela förakt för en ideolog.
Så vandrade de samman ut på de vårfriska gatorna,
hvilka strålade i majdagens middagsljus med breda, skinande
bälten öfver husväggarna och silfrade reflexer på
fönsterrutor och lyktglas. Sol hade alla människor öfver ansiktena,
och särskildt tycktes de unga damerna, hvart de än gingo,
följas af en gyllene våglinje, som lyste upp hårknutarna
under hatten och med sitt skimmer kantade vårdräkternas
mjuka veck. Käckt, med en rytm af trots och ungdom,
steg stadens sorl i den blå luften.
Otto och Annie gingo sakta utmed trottoarerna,
stannade länge framför bodfönstren, som i vårljuset utbredde
alla sina skatter, dubbelt frestande för två unga, som gingo
och drogo till bo, och de suckade inom sig öfver de alltför
stricta siffrorna i sin civillista. Annie, som dock Iefvat så
länge ensam och hemlös i en pension i Stockholm och alltid
uttryckt sin lifliga förkärlek för det amerikanska
boarding-house-systemet, erfor nu till sin förundran en formlig åtrå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
