Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin mun mot hennes, febrilt, som gällde det att blanda
blod. När han en gång var död och det var slut för alltid
med allt det ljufva, då skulle hans Annie, så drömde han,
minnas det alltsammans, hans ord, hans famntag och hans
kyss, minnas det som mättadt med allt hvad kärleken ägde
gränslöst och ytterligt. Och det blef en sorts tröst för
honom, när dödstanken satte åt, detta att han äfven
hädanefter skulle lefva länge och rikt i hågkomsten hos den
kvinna som han älskade.
Annie själf tog dock icke längre sin fästmans
öfver-spända tillstånd så allvarligt, ty hon hade numera fått som
en plötslig säkerhet af, att hans exaltation snart skulle
gifva med sig. Sedan hon nu en gång åter sett honom på
bättringsvägen, relativt lugn och förhoppningsfull, hade hon
lyckats intala sig själf, att all fara var öfverstånden. Hon
var en af dessa sangviniska människor, åt hvilka naturen
skänkt ett öfvermått af spänstighet och läkekraft. Hoppet
behöfde blott räcka henne ett finger för att hon skulle
fröjdas, som ägde hon hela dess hand tryckt för evighet i
sin. Nu var det lyckligtvis förbi, allt det skrämmande och
hemska, förbi som en dröm, på hvilkens verklighet hon
nästan hade svårt att tro, och med glad tillförsikt gick hon
framtiden till mötes.
Tanken på, att hon snart skulle få helt förena sig med
den man hon älskade, fyllde dessutom hennes bröst med en
så stormande lifsglädje, att ingen oro och inga bekymmer
höllo stånd mot allt jubel och all sång inom henne.
Klingande lågo drömmarna om att blifva maka och mor och
tonade i hennes blod, och under deras värma slog hennes
väsen ut i blomning. Det kom rent af en ny karaktär öfver
hennes yttre. Ögats spelande och skälmska glitter blef till
en varm, lifserfaren glöd, det spotska leendet kring munnen
fullt af medvetenhet och ömhet, och den flickaktiga gratien
öfver hennes lemmar efterträddes af en djupare och
mäktigare kvinnlighet, som gjorde hvarje hennes åtbörd rik på
bredd och skönhet. Lifvet strålade för henne som solgatan
på en blå hafsyta, och hon kände sig så öfversvallande sund
och stark, att det föreföll henne omöjligt, att den man, som
skulle dela hennes dygn, kunde täras bort af inbillningar
och fantasier. Ah, hon skulle kämpa med mörkret själft
om denne drömmare, som hon älskade lidelsefullt och
moderligt på en gång, kämpa tills hvarje hugskott af ängslan
lämnade hans fjät. Hon skulle kyssa honom sund med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
