Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Pligten att vara lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
farlig och beklaglig träldom råkar icke den, som
låter nöjen och sorger — två trolösa och grymma
herskare — efter hvar andra erhålla magt öfver
sig?»
Jag kan icke tänka mig annat än, att
verlden skulle vara bättre och ljusare, om våra lärare
framhölle pligten att vara lycklig lika väl som
lyckan af att uppfylla pligten; ty vi böra vara
så glada vi kunna, om också endast af det skälet,
att om vi sjelfva äro lyckliga, så bidraga vi äfven
på det kraftigaste sätt till andras lycka.
En hvar måste hafva gjort den erfarenheten,
att en glad vän är som en solig dag, som
sprider sin strålglans öfver allt omkring oss, och de
flesta af oss kunna efter eget val af denna
verlden göra antingen ett fängelse eller ett palats.
Det ligger obestridligen ett visst sjelfviskt
behag iatt hängifva sig åt melankoli, att inbilla
sig vara ödets offer, att rufva öfver sorger, i
synnerhet om de äro mer eller mindre sjelfskapade.
Det kräfves ofta ansträngning till att vara glad
och nöjd, det ligger en viss konst i att vara
lycklig, och i detta så väl som i andra afseenden
fordras det, att vi gifva akt på oss sjelfva och
uppföra oss, som om vi vore en annan person.
Man har om nordens folk sagt, att de äro
benägna för melankoli, att de taga till och med
sina nöjen från den dystra sidan. Detta är dock,
om det ens är sant, en öfverdrift. Den verkliga,
sanna melankolien måste vi söka i österlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
