Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Pligten att vara lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
din kropp och din egendom, befriade från
möjligheten att taga skada, skulle jag hafva gjort det.
Som detta icke kunde ske, har jag förlänat dig
en liten del af mig sjelf.»
Det tillhör oss att med klokhet begagna denna
gudomliga gåfva. Den är i sjelfva verket vår
dyrbaraste skatt. »Själen är något mycket bättre
än allt annat, som du eger», säger EPIKTETOS.
»Kan du för den skull visa mig, på hvad sätt du
vårdat henne? Ty det är icke sannolikt, att du,
som är en så vis man, tanklöst och likgiltigt låter
det värdefullaste du eger försummas och
förderfvas.»
Om för öfrigt ondt icke helt och hållet kan
undvikas, är det utan tvifvel sant, att det i ganska
hög grad står i vår egen magt och mycket
beror af oss sjelfva, icke allenast om det lif vi lefva
är godt och nyttigt eller dåligt och onyttigt, utan
äfven om vi äro lyckliga eller olyckliga. »Tiden
ensam befriar den dåraktiga från sorg, men
eftertanken den vise», och ingen har ännu blifvit
ytterligt olycklig utan genom sitt eget förvållande.
Om vi icke äro herrar öfver oss sjelfva, så äro
vi i alla fall så godt som skapare af oss sjelfva.
För de flesta af oss är det icke så mycket
de stora sorgerna, sjukdom eller död, som fastmer
de små dagliga förtretligheterna, hvilka fördunkla
lifvets solsken. Huru många af lifvets sorger
äro icke i och för sig sjelfva obetydliga och skulle
lätt kunna undvikas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
