Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Pligten att vara lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 ,
hvarandra — den ena vänskaplig, den andra
fiendtlig mot menniskorna.
Mycket af hyad vi kalla ondt är emellertid
i grund och botten godt i förklädd gestalt, och
vi borde icke »förhastadt klaga öfver motgångar,
som vi ännu icke förstått, eller förbise de
välgerningar, som ofta döljas i dem». Glädje och
smärta äro, såsom PLUTARCHOS säger, de spikar,
hvilka sammanhålla kropp och själ. Smärta är
en varning mot fara, ett verkligt nödvändigt
vilkor för tillvaron. Funnes hon icke, gåfve våra
känslor oss inga varningar, skulle just de
välsignelserika förmåner, som omgifva oss, lika snart
som oundvikligt visa sig olycksbringande för oss.
Många, som icke studerat frågan, hafva den
föreställningen, att de djupare belägna delarne af vår
đ kropp måste vara de känsligaste. Motsatsen eger
emellertida rum. Vår hud är en beständig och
alltid vaksam utpost, alltid färdig att underrätta
oss om hotande fara; medan deremot köttet och
de inre organen, i hvilka smärta skulle vara utan
ändamål, så länge de befinna sig vid helsa,
jemförelsevis äro i saknad af känsel.
Frihet i handling tyckes innebära
möjligheten af att göra ondt. Om vi erhållit någon magt
att göra vårt val, måste mycket bero på, huru
detta val utfaller. Det ligger i tingens egen natur,
att två och två icke kunna göra fem. EPIKTE-
TOS föreställer sig JUPITER, tilltalande menniskan
på följande sätt: »Om det varit möjligt att skapa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
