Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Pligten att vara lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
omgaf hans panna med en törnekrans, förlänade
den också odödlighetens strålglans. Hans hopp
hvilade på den qvinna han älskade, hans lif
berodde på att få ega henne, och då hennes familj
slutligen förkastade honom, dels på grund af hans
kall och dels på grund af hans personlighet, trodde
han, att döden kommit öfver honom, då det i
sjelfva verket var odödlighet, som blifvit honom
beskärd.»
Då sorger komma, gifver oss MARCUS AURE-
LIUS detta visa råd: »Kom ihåg att vid hvarje
tillfälle, som bringar dig förtret, tillämpa den
grundsatsen, att det icke är en olycka, utan att
det är en lycka att ädelt fördraga det.» Vår egen
förargelse gör oss mera skada än den sak, som
kommer förargelsen åstad, och vi lida vida mera
af den förargelse och förbittring, som vi låta
tilldragelser uppväcka hos oss, än af sjelfva de hän-
; delser, öfver hvilka vi känna oss förbittrade och
vredgade. I huru hög grad låta exempelvis icke
de flesta menniskor störa och förarga sig af gräl
och familjekif! Och ändå borde mani nio fall af
tio icke lida deraf att man utsättes för klander.
Är klandret rättvist, borde det välkomnas såsom
en vyarning; är det åter oförtjent, hvarför skola
vi då låta det nedslå oss?
Om olyckor och motgångar inträffa, göra vi
dem för öfrigt endast ännu svårare genom att
sörja öfver dem.
»Jag måste dö», säger EPIKTETOS. »Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
