Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Pligten att vara lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
måste jag för den skull dö sörjande? Jag måste
läggas i bojor. Men måste jag derför klaga? Jag
måste gå i landsflykt. Kan någon emellertid hindra
mig från att gå med glädje och belåtenhet? Men
jag skall sätta dig i fängelse. Menniska, hvad
säger du? Du kan sätta min kropp i fängelse,
men min ande kan icke ens sjelfva ZEUS besegra.»
SOKRATES lefde under de trettio tyrannernas
regering i Athen och var likväl lycklig. Om vi
verkligen icke kunna vara lyckliga, så ligger felet
i allmänhet hos oss sjelfva. EPIKTETOS var en fattig
slaf, och huru mycket hafva vi icke att tacka
honom förl
»Huru är det möjligt-, säger han, »att en
menniska, som ingenting eger, som är naken, utan
hus och hem, smutsig, icke har en slaf, icke
tillhör en stad, kan tillbringa ett lif, som flyter lätt?
Se, Gud har sändt dig en menniska för att visa,
att det är möjligt. Se på mig, som är utan stad,
utan hem, utan egodelar, utan slaf; jag
sofver på marken; jag har ingen hustru, inga barn,
intet embetsrum, utan endast jord och himmel
och en dålig klädnad. Och hvad behöfver jag?
Är jag icke utan sorg? Är jag icke utan fruktan?
Är jag icke fri? När såg någon af eder, att jag
icke lyckades erhålla föremålet för mina
önskningar eller att jag någonsin råkade ut för det
jag ville undvika? Har jag någonsin klandrat
Gud eller menniska? Har jag någonsin anklagat
någon menniska? Har någon af eder någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
