Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lyckan att uppfylla pligten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
flesta fall att lefva ett dystert och sjelfviskt lif.
Det är vår pligt att göra oss nyttiga, och på detta
sätt kan lifvet blifva af största intresse och lika
fullt jemförelsevis fritt från sorg.
Men huru skola vi kunna uppfylla vår
lefnad med lif, kraft och intresse och lika fullt
utestänga bekymmer?
Många store män hafva gjort skeppsbrott
vid det försöket. »ANTONIUS sökte lyckan i
kärleken, BRUTUS i äran, CÆSAR i att herrska; den
förstnämde fann smälek, den andra fattades af
vämjelse, den sistnämde rönte otacksamhet, ochalla
funno de sin undergång», säger COLTON. Rikedom
medför åter ofta fara, bekymmer och frestelser;
den kräfver omtanke för att kunna bevaras, men
den kan ock beskära mycken lycka, om den
användes med förstånd.
Huru skall då detta stora ändamål kunna
uppfyllas? »Hvad är det», säger MARCUS AURE-
LIUS, »som förmår vägleda en menniska? En
sak, och allenast en enda — filosofien. Men denna
består i att hålla anden inom menniskan fri från
våld och skada, att hålla den höjd öfver smärta
och glädje, i det att man aldrig gör något utan
ändamål eller med falskhet och skrymtaktighet,
aldrig känner behofvet af, att en annan menniska
gör något eller underlåter något, och att man
derjemte finner sig i allt, som händer, och i allt,
som kommer på ens lott, såsom komme det från
den ort, hvar denna än må finnas, hvarifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
