Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lyckan att uppfylla pligten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
menniskan sjelf kommit, och slutligen i det att
man afvaktar döden med gladt mod såsom endast
en upplösning af de element, af hvilka hvarje
lefvande varelse sammansättes.» Jag måste
erkänna, att jag icke rätt fattar styrkan i dessa
sista orden, hvilka verkligen knappt synas
nödvändiga för hans bevisning. Tanken på döden
inverkar för visso långt mindre på det sätt, hvarpå
menniskan framlefver sitt lif, än man skulle hafva
väntat.
BACON framhåller med rätta, att »ingen
lidelse finnes i menniskans själ så svag, att den
icke kufvar och betvingar fruktan för döden...
Hämnden triumferar öfver döden, kärleken ring-
. aktar den, äran söker den, sorgen flyr till den».
OMAR KHAYYAM säger:
Tro ej, jag fruktar se min ande fly
Igenom dödens grymma portar bort;
Död ingen fasa har, om lif är sant,
Men syndigt lif oss låter frukta död.
Vi behöfva för visso icke hysa en sådan
fruktan, om vi gjort vårt bästa för att göra andra
lyckliga, för att befordra »frid på jorden och
menniskorna en god vilje». Och å andra sidan
kan ingenting verka mera för att hugsvala oss
från denna verldens sorger, som taga så mycket
af vår tid i anspråk och i så hög grad förbittra
vårt lif. Då vi gjort vårt bästa, böra vi i ro
afvakta följderna, »nöjda», såsom EPIKTETOS säger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
