Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Välsignelsen att ega vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. 5.
Välsignelsen att ega vänner.
“De tyckas taga bort solen ur verlden,
hvilka undandraga lifvet vänskapen, ty vi
hafva af de odödlige gudarne icke erhållit
något, som är bäure cller ljufligare.“
Cicero.
IB fleste, som skrifvit till böckernas pris, hafva
Z icke trott sig kunna säga något mera
öfvertygande än att jemföra dem med vänner.
SOKRATES sade, att alla menniskor hade olika
föremål för sin fåfänga — hästar, hundar,
penningar, hedersbetygelser, allt efter som fallet är
till, men för sin del ville han hellre hafva en god
vän än alla dessa ting till sammans. Och på ett
annat ställe säger han: »Menniskorna känna
mängden af sina andra egodelar, dessa må vara
aldrig så talrika, men antalet af sina vänner,
äfven om desse äro blott få, icke allenast icke
känna de, utan då de söka uppräkna dem för
dem, hvilka tillfråga dem, skjuta de åter åt sidan
Lifvets fröjder. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
