Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Välsignelsen att ega vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
några, som de förut räknat bland sina vänner;
så litet tillåta de sina vänner att upptaga sina
tankar. Men synes då icke en god vän vara af
långt högre värde än alla andra slags besittningar?»
»Angående värdet af andra ting», säger Cr
CERO, »äro de flesta menniskor af olika åsigt,
men om vänskapen hafva de alla samma tanke.
Hvad kan vara mera dåraktigt än att, då
menniskor äro i besittning af stort inflytande genom
sin rikedom, sin makt och sina förbindelser,
förskaffa sig andra ting, som kunna köpas för
penningar — hästar, slafvar, dyrbart husgeråd,
praktfulla urnor — men icke förskaffa sig vänner,
lifvets värdefullaste och skönaste tillbehör? Och
likväl», tillägger han, »kan hvarje menniska säga,
huru många getter eller får hon eger, men icke
huru många vänner.» Vid valet af en hund eller
af en häst gå vi till väga med den största
noggrannhet, vi efterfråga djurets härkomst, dess
dressering, dess lynne, men deremot öfverlemna vi allt
för ofta valet af våra vänner — ett val, som är
af vida större vigt, ett val, som kan mer eller
mindre inverka på vårt lif, vare sig till godt eller
ondt — nästan åt slumpen.
Det är utan tvifvel sant, såsom en författare
säger, att alla menniskor äro tråkiga, utom då vi
behöfva dem. Och sir THOMAS BROWNE anmärker
träffande, att »tanklösa hufvuden, som icke fått
lära sig att vara allena, äro ett fängelse för sig
sjelfva, om de icke äro till sammans med andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
