Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Välsignelsen att ega vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Vänner, sådana vi önska dem, äro drömmar och
sagor. Men ett sublimt hopp gläder alltid det
trogna hjertat, att annanstädes i andra allmaktens
regioner själar verka, lida och våga, hvilka kunna
älska oss och hvilka vi kunna älska.»
Det eger utan tvifvel sin fulla sanning, att,
så mycket än värdiga vänner bidraga till lifvets
lycka och värde, måste vi i hufvudsaken lita på
oss sjelfva, och hvar och en är sin egen bästa
vän eller värsta fiende.
Sorglig är i sanning BACONSs försäkran, att
»det finnes så litet vänskap i verlden och minst
af allt mellan likar, ehuru den vanligen plägar
berömmas. Den vänskap, som finnes, består mellan
öfver- och underordnade, hvilkas ömsesidiga
förhållanden kunna förbinda den ena med den
andra.» Detta kan emellertid icke vara hans
uttryckliga mening, ty påä ett annat ställe säger han:
»Men vi kunna gå längre och fullt och fast för-
säkra, att det är en fullständig och olycklig
öfvergifvenhet att sakna sanna vänner, utan hvilka
verlden endast är en ödemark.» Vänskapen, tillägger
han, sprider icke allenast »dagsljus i förståndet
bland mörka och förvirrade tankar», utan det
»gör en klar dag i våra känslor efter storm och
oväder»; i samråd med en vän »handterar en
menniska sina tankar med större lätthet; råder
hon öfver dem med större ordning, ser hon, huru
de taga sig ut, då de iklädas orden, blifver hon
slutligen visare än förut, och detta i långt högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
