Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Välsignelsen att ega vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
som möjligt, visa sig i rikligt mått. Derför böra
vi hålla dem för våra ögon.» Huru ofta känna
vi emellertid icke endast de yttre dragen af dem,
hvilka vi kalla våra vänner, eller ljudet af deras
röster, men rakt ingenting om deras hjertan eller
själar.
Vi måste vidare vara lika noga om att
behålla våra vänner som att förvärfva dem. Om
hvar och en visste hvad den ena säger om den
andra, skulle, försäkrar PASCAL, »icke finnas fyra
vänner i hela verlden». Jag tror dock och
hoppas, att detta är för strängt sagdt, men försök
i alla händelser att vara en af de fyra. Och har du
funnit en vän, så behåll honom. Har du en vän,
säger ett österländskt ordspråk, »besök honom
ofta, ty törnen och snår spärra den väg, som
ingen beträder». Våra tillgifvenhetskänslor böra
icke vara »tält för blott en natt». Vänskap gifver
oss ingen rättighet till att göra oss obehagliga.
Många menniskor tyckas aldrig skatta sina vänner,
förr än de förlorat dem. ANAKXAGORAS beskrifver
mausoleum såsom rikedomens spöke förvandladt
till sten.
»Men den, som en gång stått bredvid
grafven», säger RUSKIN, »och blickat till baka på det
kamratskap, som för alltid upphört, i känslan af
huru vanmäktiga den vilda kärleken och den
djupa sorgen då äro till att gifva ett ögonblicks
fröjd åt det hjerta, som upphört att klappa, eller
att i minsta mått försona den hädangångna anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
