Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Välsignelsen att ega vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
för hvarje stund af ovänlighet, han skall
svårligen för framtiden åter draga öfver sitt hjerta
denna skuld, som endast kan återgäldas åt
stoftet.»
Död kan för visso icke söndra vänskap.
»Vänner», säger CICERO, »äro, fastän borta ifrån
oss, ändock närvarande, rika, om också fattiga,
i åtnjutande af helsa, ehuru sjukliga och, fastän
detta är svårare att bevisa, ännu lefvande, ehuru
döda.» Detta tyckes vara en paradox, men ligger
icke mycken sanning i denna hans förklaring?
»För mig lefver ScCIPI0 i sjelfva verket ännu och
skall alltid lefva, ty jag älskar denne mans dygder,
och detta hans värde har ännu icke utslocknat...
Af allt, som lyckan eller tiden beskärt mig, finnes
ingenting, som kan jemföras med SCIPIOS vänskap.»
Om vi derför välja våra vänner på grund af
hvad de äro, icke för hvad de hafva, och om vi
förtjena en så stor välsignelse, då skola de alltid
vara när oss, bevarade i sin frånvaro och äfven
efter döden, »i minnets skattkammare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
