Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Rikedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 .
må vara, som ökas något i den mån åren förgå,
ökar lifvets behag.
Egandet af rikedom är visst icke oberoeonde !1
af motgångar. Penningar och kärlek till
penningar gå ofta hand i hand. »Den fattige», säger
EMERSON, »är den menniska, som önskar vara rik,
och ju mera en menniska har, desto mer åtrår
hon att blifva rikare. Det förhåller sig härmed
alldeles som med ymnigt drickande: det ökar
törsten. På samma sätt växer åtrån efter
rikedom med rikedomen.»
Detta är naturligtvis särskildt förhållandet,
då penningar eftersträfvas för deras egen skull.
Det är emellertid lättare att förtjena penningar
än att bevara dem och göra sig något gagn och
nöje af dem. Att bevara penningar är ett tråkigt
besvär, fullt af oro och bekymmer. Fruktan för
förluster kan hänga som ett mörkt moln öfver
lifvet. Då APRPICIUS sköflat det mesta af sitt arf,
men ännu hade qvar 250,000 kronor, begick han
sjelfmord af fruktan, såsom SENECA berättar oss,
att svälta ihjel.
Rikedom är för visso icke utan besvär.
Dertill kommer, att penningars värde dels beror
på att man vet hvad man bör göra med dem,
dels på det sätt, hvarpå man förvärfvat sig dem.
»Förtjena penningar, säga dina vänner, på
det att äfven vi må erhålla något», så lyda
EPIKTETOS’ ord. »Om jag kan förtjena
penningar och förhålla mig anspråkslös och trofast och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
