Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
nerligaste för den förbindelse, i hvilken de stodo
till hans penna, enär flera bland dem blifvit
frigifna derför att de lärt sina herrar, hvad de sjelfva
mindes af hans skaldestycken, och andra åter
hugsvalats af att sjunga några af hans verser,
då de efter drabbningens slut vandrade omkring
utan hjelp eller skydd.»
I våra dagar är det icke sannolikt, att
någon i denna mening får poesien att tacka för sitt
lif, men i annan mening stå många af oss i en
dylik förbindelse till henne. Huru ofta, då vi
äro utarbetade, trötta, dystra och ängsliga, hafva
vi icke tagit ned HOMEROS eller HORATIUS, SHAKE-
SPEARE eller MILTON och vid läsningen af de-
] ras verser känt molnen småningom skingras,
nervretningen lägga sig, medvetandet af kraft
äterkomma efter den fysiska tröttheten och
klenmodighetens dunkel ännu en gång upplysas af
lifvets ljus.
»Detta oaktadt», säger JOWETT, »utdrifver
PLATON skalderna ur sin republik, emedan de
hylla sinnligheten, emedan de uppegga själens
rörelser, emedan de äro tre gånger aflägsnade
från den ideala sanningen.»
I <detta lika litet som i flera andra
hänseenden skulle många vilja nöja sig med Platons
republik såsom ett idealsamhälle, och de flesta
torde instämma med sir PHILIP SIDNEY, då han
säger: »Om ni icke kan uthärda poesienshimmelska
musik ... måste jag å alla skalders vägnar önska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
