Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
äro lånade åt menniskan af gudarnes öfverseende
godhet.»
PLATON kallar skalderna gudarnes söner och
tolkare.
»Poesi», säger SHELLEY, »väcker och
utvidgar sjelfva själen genom att göra den mottaglig
för tusentals nya tankeförbindelser. Poesien
lyfter slöjan från verldens dolda skönhet och gör
hvardagliga föremål som om de icke vore
hvardagliga; hon gifver form och innehåll åt allt,
som hon framställer, och de opersonliga
företeelser, som klädas i hennes elyseiska ljus, stå se-
“ dermera inför deras själ, hvilka en gång
betraktat dem, såsom minnestecken till detta ädla och
upphöjda innehåll, som omtfattar alla de tankar,
ord och gerningar, jemte hvilka det består.»
Och på ett annat ställe: »All hög poesi
är oändlig; den är som det första ollonet, hvilket
i sig potentielt innehöll alla kommande ekar.
Slöja efter slöja må dragas undan, men
meningens innersta nakna skönhet blottas aldrig. Ett
stort poem är en källa, som ständigt öfverflödar
af visdom och tjusning.»
Eller såsom han säger i sitt ode till lärkan:
*Högre jemt och högre svingar
Du dig upp från jordens dal,
Likt ett moln af eld, som glimmar
Du i blåa djupet simmar
Under sång och fröjd trots sorg och qval;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
