Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Lik en skald, som döljer
Sig i tankens ljus
Sjunger sina hymner,
Till dess jorden följer
Hoppets röst och fruktan glömmer.»
GEIER säger: -
”Hvar sorlar nu det rena lifvets källa?
Odödlighetens frukt, gror du ej mer?
Jo, poesi! uti ditt sköt de qvälla,
I dig den första ungdom ter.
Oblidkeliga öden hjelten fälla,
Den ljusa skönhet går i grafven ner :
Och vishet mattas, gudar sjelfva gråna,
Du ensam kan dem evig ungdom låna.»
Vi tala nu om skalden såsom skaparen —
nourvyg; ursprunget till ordet »bard» synes
tvifvelaktigt.
Hebréerne kallade med rätta sina skalder
för »siare», ty de icke allenast uppfatta mer än
andra, utan hjelpa äfven andra menniskor att se
mycket, som eljest skulle vara förloradt för oss.
Det gamla grekiska ordet var gorðòg — bard
eller sångare.
Poesien lyfter slöjan från verldens skönhet,
som eljest skulle vara fördold, och kastar öfver
de hvardagligaste föremål inbillningskraftens glöd
och gloria. Den menniska, som älskar poesi,
skall sannolikt också hemta stort nöje af natu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
