Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
717
ren, hvilken för dem, som älska henne, är »idcel
skönhet för ögonen och musik för öronen».
»Men», säger SYDNEY, »naturen kläder
aldrig jorden i en så rik skrud som åtskilliga
skalder gjort; hvarken med så tjusande stränder,
fruktbärande träd, ljuft doftande blommor eller
hvad som helst annat, som kan göra den
alltför högt älskade jorden ännu älskligare.»
I den dimmigaste och rökigaste stad skall
skalden liksom genom ett trollslag flytta oss midt
ut i den friska luften och det klara solljuset,
till skogarnes och löfkronornas sus och vattnets
plaskande, till vågorna, som efter hvarandra skölja
sanden, och sätta oss i stånd att liksom i en
behaglig dröm afkasta lifvets bekymmer och
sorger.
Skalden måste emellertid hafva mera sann
kunskap om icke blott menniskonaturen, utan
all natur än den, hvarmed alla menniskor äro
försedda.
Då en främling en gång önskade se WORDS-
WORTHS arbetsrum, sade tjenstflickan, som
öppnade: »Detta är herrns bibliotek, men studcerar
gör han utc på fälten.» Det är icke heller
underligt, att naturen säges »återgälda skaldens
kärlek och sörja sin tillbedjare och fira hans
likbegängelse, då skalden dör».
SWINBURNE säger om BLAKE, och jag
instämmer fullkomligt med honom, ehuru jag här
skulle velat göra en annan tillämpning af samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
