Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Musiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Sålunda låter SHAKESPEARE i
»Midsommarnattsdröm» Hippolyta utbrista:
»Jag var en gång med Hercules och Cadmus,
Som i en skog på Creta drefvo björn
Med hundar ifrån Sparta; aldrig hörde
Jag sådant muntert skall: ej skogen blott,
Men skyar, källor, hela nejden rundt
Var skall och återskall, jag aldrig hört
så musikaliskt missljud, ljufligt torndön».
Hvarpå skalden låter Theseus svara:
»Mitt koppel är utaf spartanska rasen,
Ej snabba just i språng, men silfverklart,
Som från ett klockspel, vexla deras toner.
Ett mer harmoniskt skall har aldrig följts
Af ett halloh och jagthorns klang i skogen.»
Kråkors kraxande och ugglors skri äro
deremot ljud, som i och för sig visserligen icke
äro vackra och derför också gerna af
folkfantasien förknippas med olyckor och sorg. Så låter
SHAKESPEARE konung Henrik VI säga om den
bloddrypande Richard af Glocester:
»En uggla skrek, då du blef född till verlden,
En kråka kraxade om onda tider
Och hundar tjöto, stormen bräckte träd
Och korpen satt och rufvade på skorsten
Och skator skrattade i stygga missljud.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
