Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Naturens skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
På blommor rika och längst nedtill brusar
Den vilda forsen uti klyftans djup
Och störtar ifrån fall till fall på väg till hafvet.
Och öfver dalen tornar upp sig Gargarus
Och möter morgonsol’n, men framför visa,
Der dalen vidgar sig och utsigt öppnar,
Sig Troas och Ilions pelarfäste,
Troas krona.»
Och då vi lyfta våra blickar från jorden,
hvem har icke vid något tillfälle haft en
förnimmelse af »den milda blåa skyns förtrollning?»
Hvem har icke gifvit akt på ett moln, som höjer
sig liksom på väg till himlen, eller då
»solstrålarne som ett tak bäras upp af bergens pelare »
och
»Blåa hvalfvet strålar uti skyn.»
Och »om», såsom RUSKIN säger, »vi i
stunder af andlig lätja och håglöshet vända oss till
himlen såsom en sista utväg, om hvilken af dess
företeelser tala vi då? Den ene säger, att det
regnar, den andre, att det varit blåsigt, och den
tredje, att det varit varmt. Hvem i hela den
pratande hopen kan säga mig något om
formerna och afgrunderna hos denna kedja af höga
hvita berg, som föregående dags middag
kantade horisonten? Hvem såg den smala solstråle,
som kom från södern och träffade deras toppar
till dess de smälte och upplöste sig i ett dam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
