Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Naturens skönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
af blått regn? Hvem såg de tomma molnens
dans, då solljuset öfvergaf dem härom afton och
vestanvinden jagade dem framför sig såsom
vissnade löf? Allt har förgått, lika litet saknadt som
iakttaget; eller om liknöjdheten för ett ögonblick
afskakas, sker detta endast för hvad som är
simpelt eller ovanligt, och ändock är det
sublimas högsta karakter alldeles icke uteslutande
utvecklad i elementarkrafternas breda och
väldiga företeelser, icke i haglets smattrande eller
i hvirfvelvindens framfart.»
Men så älsklig middagshimlens blåa hvalf
med dess lika outtömliga som vexlande rikedom
på moln än är, »finnes dock ett ljus, som blicken
oföränderligen söker med en djupare känsla af
det sköna, nemligen den sjunkande eller
inbrytande dagen och de lågor af skarlakansfärgade
moln, hvilka brinna likt vakteldar i horizontens
gröna sky.»
Aftonens färger förblekna i sjelfva verket
snart, men då natten kommer,
»Glöder himlens hvalf
Af renaste safirer ! och Hesperus, som för
All stjernors här, är klarast; in till dess
Upp månen går i skyhöljdt majestät,
Afslöjande sitt makalösa ljus,
Och öfver mörkret silfvermanteln drar».
Vi tala vanligen om en vacker natt, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
