Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Hoppet om framåtskridande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Dessa betraktelser kunna endast föranleda
den åsigten, att verlden torde — jag hade så när
sagt måste — synas mycket olika för djuren mot
hvad den synes för oss. Ljud är den förnimmelse,
som frambringas hos oss, då luftens dallringar
träffa vårt öras trumhinna. Då dessa dallringar
äro få, är ljudet groft och djupt; då de ökas i
mängd, blifver det högre och gällare, men då de
uppnå ett antal af 40,000 i sekunden, upphör
ljudet att längre vara hörbart. Ljus är den
verkan, som ljusvågorna utöfva på vårt ögas
näthinna, då de komma i beröring med denna. Då
400 billioner af eterns svängningar i sekunden
träffa näthinnan, framkalla de rödt ljus och i
den mån antalet ökas, öfvergår färgen till orange,
derpå gult, grönt, blått och violett. Men för
att uppfatta svängningar, som ligga mellan 40,000
och 400 billioner i sekunden, hafva vi intet sinne,
som kan mottaga intrycken. Mellan dessa
gränser kunna emellertid alla möjliga förnimmelser
finnas. Vi hafva fem sinnen, och inbilla oss
stundom, att inga andra äro möjliga. Men det är
tydligt, att vi icke kunna mäta oändligheten
efter våra trånga gränser.
Då vi för öfrigt betrakta frågan från den
andra sidan, finna vi hos djuren sammansatta
sinnesorgan, rikt försedda med nerver, men ännu
äro vi oförmögna att förklara dessa nervers
funktioner. Der kan finnas femton andra sinnen lika
skiljaktiga från våra som ljudet är från ljuset;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
