Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Hoppet om framåtskridande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
och äfven inom gränserna för våra egna sinnen
måste finnas en oändlig mängd ljud, hvilka vi
icke kunna höra, och färger, lika skiljaktiga som
rödt från grönt, om hvilka vi icke hafva någon đ
föreställning. Dessa och tusentals andra frågor
vänta sin lösning. Den vanliga verlden, som
omgifver oss, torde för djuren vara något helt
annat än för oss. För dem kan den vara full
af musik, som vi icke kunna höra, af färg, som
vi icke kunna se, af förnimmelser, som vi icke
kunna uppfatta. Att sätta uppstoppade foglar
och fyrfotadjur i glasskåp och ordna insekter i
lådor samt lägga in pressade och torkade växter
är endast förberedelser och släparbete i studierna;
att gifva akt på djurens vanor, förstå deras
förhållanden till hvarandra, studera deras instinkter
och intelligens, att lära känna deras begåfning
och förhållanden till naturkrafterna, att komma
till insigt om hvad verlden synes vara för dem;
— detta allt, så tyckes det åtminstone mig,
bildar det sanna intresset i naturhistorien och torde
äfven kunna gifva oss nyckeln till känslor och
förnimmelser, om hvilka vi för närvarande icke
hafva någon aning.
Ur denna synpunkt synas möjligheterna för
framsteg vara nästan obegränsade.
Så vidt menniskans ställning särskildt angår,
kan, skulle jag tro, den omständigheten, att
framsteg egt rum, icke ens sättas i fråga.
Under medeltiden funnos exempelvis bild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
