Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Hoppet om framåtskridande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
varit ett enda snilles verk, utan en nationel
ansträngning.
Besinna hvad detta i sjelfva verket har att
betyda,
»Ack! när skall alla menskors bästa
För hvarje menska vara lag, och allmän frid
Liksom en ljusets stråle hvila öfver landet
Och öfvergjuta hafven med sin glans
Sså länge åren fylla upp sin gyllne krets?»
Vårt lif omgifves af mysterier, sjelfva vår
verld är blott en punkt i den oändliga rymden
och icke allenast hela den period vårt eget
enskilda lif varar, utan menniskoslägtets hela
tillvaro är, så att säga, blott ett ögonblick i tidens
evighet. Vi kunna icke föreställa oss något
ursprung eller förutse slutet.
Men ehuru vi ännu icke kunna för vår
forskning skönja någon väg, som kan gifva oss en
nyckel till lösningen, kunna vi dock i annat
afseende anse, att hvarje tillägg till våra
kunskaper är ett litet steg mot den stora
uppenbarelsen.
Framåtskridandet kan vara långsamt eller
mera hastigt. Det kan komma till andra, innan
det kommer till oss. Det skall komma till oss,
om vi eftersträfva att förtjena det. Men komma
skall det ovilkorligen.
Menniskans framtid är full af hopp, och hvem
kan förutse gränserna för hennes öde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
