Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Menniskans bestämmelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
nya intressen och åter kunna börja en ny
verksamhet. đ
Här finnes en oändlighet af intressen utan
att vara förknippade med jordelifvets oro, så att
det enda tvifvel, som kan hysas, tordęe vara, att,
såsom TRENCH säger, »icke ens evigheten förslår
för att mäta, väga och beräkna allt, som i
paradiset är oss förbehållet, och dess ständigt nya
lycksalighets fröjder.»
CICERO öfverdref säkerligen icke, då han
sade: »O, ärorika dag, då jag skall lemna denna
verlden för att blifva delaktig af detta gudomliga
sällskap och denna församling af andar och
befrias från denna sorgliga och fläckade skådeplats!
Ty jag skall icke blott gå till dessa store män,
om hvilka jag förut talat, utan äfven till min
käre Cato, och bättre man än han eller någon,
som mera utmärkt sig för sin fromma
tillgifvenhet, har aldrig blifvit född. Hans lik brändes
af mig, ehuru det bättre passat sig, att han
skulle hafva bränt mitt. Men då hans ande icke
öfvergifvit mig, utan ofta sett sig tillbaka, måste
han tvifvelsutan hafva begifvit sig till dessa
regioner, dit han visste, att det äfven var min
bestämmelse att komma. Och ehuru detta för mig
var en stor sorg, sökte jag dock tålmodigt bära
den; icke så att jag bar den med likgiltighet,
utan jag tröstade mig med minnet, att
skilsmessan och afståndet oss emellan icke skulle vara
länge. Af dessa skäl, o Scipio — eftersom du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
