Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Menniskans bestämmelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
sade, att du och Laælius plägade undra härpå
— är ålderdomen för mig icke svår att bära och
icke allenast icke mödosam, utan till och med
behaglig. Och om jag har orätt i att jag tror
menniskornas själ vara odödlig, vill jag gerna
underkasta mig denna villa, och icke heller önskar
jag, att detta misstag, hvari jag finner mitt nöje,
skulle ryckas från mig så länge jag lefver, men
om jag, då jag är död, icke skall hafva något
medvetande, såsom några trångbröstade filosofer
påstå, så fruktar jag icke det minsta, att de
aflidne filosoferna skola förlöjliga denna min
villfarelse.»
Jag kan icke heller förbigå det ställe, der
SOKRATES i sitt försvarstal inför Athens folk
säger: »Låtom oss tänka oss saken på ett annat
sätt, och vi skola se, att det finnes stora skäl
till den förhoppningen, att döden är ett godt;
ty ett af två — antingen är döden ett tillstånd
af förintelse och fullständig medvetslöshet eller,
såsom menniskor säga, förekommer en förändring
och flyttning af själen från denna verlden till en
annan verld. Om I nu antagen, att intet
medmedvetande finnes, utan att det är en sömn, som
liknar sömnen hos en person, som icke ens störes
af drömbilder, skall döden vara en outsäglig
vinst. Ty om en person skulle välja den natt,
i hvilken hennes sömn vore ostörd äfven af
drömmar, och jemförde denna natt med andra dagar
och nätter i sin lefnad och derpå sade oss, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
