Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Menniskans bestämmelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
många dagar och nätter hon under loppet af sin
lefnad tillbragt bättre och angenämare än denna
enda natt, tror jag, att hvarje menniska, jag vill
icke säga en enskild menniska, utan äfven sjelfva
storkonungen, icke skulle finna många sådana
dagar och nätter, om de jemföras med hvarandra.
Om nu döden liknar detta, säger jag, att det
är en vinst att dö, ty evigheten är då endast
en enda lång natt. Men om döden är en resa
till en annan ort, och, såsom menniskor säga,
alla döde äro der, hvilket goda, o mina vänner
och domare, kan väl då vara större än detta?
Om vandraren, då han anländer till
verlden dernere, befrias från rättvisans skipare i
denna verlden och derstädes finner verkliga
domare, hvilka sägas fälla domarne der — Minos
och Rhadamanthus och Æacus och Triptolemos
och andra Guds söner, hvilka lefvat ett
rättfärdigt lif — skall denna vandring i sanning vara
värd att företagas. Hvad skulle icke en menniska
vilja gifva för att få samtala med Orpheus och
Musaios och Hesiodos och Homeros? Vore detta sannt,
låt mig då dö om och om igen. Jag skall sjelf
hafva ett underbart intresse af att derstädes få
möta och samtala med Palamedes och Ajax,
Telamons son, och andra forntidens heroer, hvilka
lidit döden genom en orättvis dom; och det
skall blifva ett icke ringa nöje, tror jag, att få
jemföra mina egna lidanden med deras. Framför
allt skall jag då vara i stånd till att fortsätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
