Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII.
4 februari, skattdagen.
När vi tyst och intensivt klädde oss i går morse,
huttrande, ty det är alltjämt bitande kallt och
eldningen ganska asketisk, bröt Eva plötsligt stillheten
med att förkunna:
— Det är den yttersta dagen i dag.
— Vad menar du, ska världen förgås nu igen?
frågade jag.
Det föreföll mig, som om jag just nu skulle tagit
händelsen tämligen kallt, det är sällan lustigt att
leva om rnornarna.
— Det är väl värre än så, hörde jag Baby inifrån
det andra rummet. Och försök inte att låtsas, som
om du inte visste det! Det är ju skatten, vet jag,
och du måste betala i dag. Vill du bli krävd kanske
av en exekutionsbetjänt?
— Det beror på, hur han ser ut, det, försökte
jag skämta, samtidigt med att jag började snurra
runt efter min nyckelknippa för att få fram
avlöningskuvertet ur skrivbordslådan.
Med en suck räknade jag tiorna. Flickorna hade
rätt, det kändes ganska smärtsamt. Jag önskade
intensivt, att jag varit gift, övertygad som jag var,
att de flesta fina fruar inte vet, hur en skattlapp
ser ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
