Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
doktorn tycker jag, att hennes speglar mitt i
framtiden. Det är inte sant, naturligtvis, att det
ingenting gör. Mitt liv synes mig tvärtom dyrbart,
viktigt och värt all möda man gör sig för det.
Dödstanken följer mig sedan en tid som en kall skugga,
och den kämpar med lusten att leva i allt
starkare tempo om min själ. Jag räknar mina år och får
en sådan längtan att trycka livet till mitt hjärta, om
jag så skall bränna mig på det. Sak samma, ty
hur jag än bär mig åt, måste jag ju ändå bli
utnött och trettiofem år och komma till Sabbatsberg.
Och mitt upp i denna
det-gör-det-samma-stäm-ning, måste jag säga mig själv, att jag är kär i
honom, och att han vet det! Hur det kunnat gå
därhän, förstår jag inte, och hur en kärlek utan
fördelar eller illusioner kan bestå och äga någon
makt över en, vet jag inte. Jag vet endast att
situationen är ohållbar, och att jag lever i en evig
nervspänning. Det är jämt scener, och hade det
inte varit för det här, skulle bokslutet stämt mycket
fortare. Nu blev det inte klart förrän i går. Jag
var där på eftermiddagen som vanligt och
häradshövdingen med. Och när jag då äntligen såg, att
det gick ihop för mig, så var det väl ganska
naturligt och förlåtligt, att jag rusade upp och började
lovsjunga:
Nu är det klaart!
Det var då inte för snaart!
Då fick jag se honom i dörren och retirerade
instinktmässigt mot närmaste vägg. Där stod jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
