Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
mycket stilla och såg honom rakt i ögonen,
tänkande fort och redigt: — Nu ger jag tappt,
ty jag är en stor stackare.
När min mamma var ung, var det nog enklare
att klara av männen och männens kärlek. Då var
en arm om livet detsamma som en ring på fingret,
en kyss detsamma som en förlovningsannons, och
man höll inte i en flicka, om man inte höll av
henne.
Och nu!
Han tog mig utan ett ord i sina armar och
kysste mig, och jag fick icke fram ett ljud, kunde
icke göra en rörelse. (— »Sedan skall jag säga till
honom, sedan — — —.»)
Så tog han, alltjämt utan att säga ett ord, in
mig i sitt rum och placerade mig i en låg
skinnstol, men själv satt han på karmen med armen om
min hals.
— Låt mig gå, sade jag utan energi.
— Det tror ni, sade han utan att röra en muskel.
Nu!
Det låg så mycken säkerhet i tonen att det
retade mig, vilket ur vanlig moralsynpunkt blev
min tillfälliga räddning.
— Aja, sade jag. Ännu så är det inte värt
att vara för säker.
— Jag har från första stund varit säker på dig!
sade han för att pigga upp mig.
Jag mindes just, att han en gång sagt, att det
var roligt att se mig blixtrande ond, och därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
