Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
komma en prins, tänker man, och vi skildes utan
några löften. Jag kom ut på plats och bytte
jämt, det gjorde han med, och så tappade vi spåret
av varandra. Du vet hur det går.
— Jo, bevars, sade jag. Det går sönder. Vidare.
— Nu skall du inte tro, att jag glömde, sade
Eva och tog upp klockan för tionde gången, men
jag mindes litet mindre bra. Och så gick jag så
upp i näringsomsorgerna!
— Du, ja! Du är känd för det! Kom han så
upp till Stockholm och sökte upp dig?
— Jag sade dig ju att det var en hel roman,
sade Eva förnärmad. O, nej då, så enkelt var det
inte, han kom till Stockholm, men han sökte inte
upp mig. Visste inte, begriper du, att jag fanns
här. Jag fick händelsevis höra, att han var i stån
av en gammal kamrat till oss båda, som hade sett
honom på Engelbrektsgatan i grå överrock. Det
blir två år nu i vår, och en tid gick jag och tittade
efter honom på gatorna, men alla herrar har ju
grå vårrockar! Ibland när jag var ledsen, slog jag
upp honom i telefonkatalogen och tittade på
hans namn.
— Nej, hör du, du, sade jag, nu tror du bestämt
att du bara tänkt på honom hela tiden! Minns
du inte herrarna i klubben, där jag träffade dig
första gången, och den där på förra byrån, som
du talade om så ofta? Den här har du aldrig
nämnt. Du får inte inbilla dig, att han är din
enda kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
