Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
— Ja, du tål inte att folk har illusioner, du,
sade Eva oeh knyckte på nacken. Du är gudbevars
så illusionslös, när du själv får säga det. Vad
är klockan? Varför kommer inte Baby?
— Är det verkligen Baby du väntar på ?
frågade jag. Du vet ju lika bra som jag, att hon har
en kvällskurs i stenografi. Berätta nu mera, jag
måste höra alltihop, innan han kommer. Ringde
du till slut upp honom?
— Jag, inte. Jag brukade tänka, att jag inte
skulle få något att göra med honom, förrän vi
fick order på hans begravning hos oss. Om det
burit sig skulle jag nog för resten gift mig på
annat håll, det kan du ha rätt i.
— Han eller någon annan!
— Just så, ja, men nu blev det han! Det var
en dag strax före jul, då ett par på kontoret var
sjuka, och chefen kom och sade, att jag skulle ha
middagsrast halv fyra och så komma tillbaka till
kontoret. Jag var arg, men måste lyda, och gick in
på Sturebyffén som vanligt. Jag minns, att jag
undrade hurudan uppsättning av middagsgäster
det skulle vara vid den här tiden. Vid ena
fönsterbordet satt en herre med en tidning — — —
— Kunde ändå få honom att märka dig?
frågade jag. För då är han nog den rätte!
— Inte märkte han mig inte. Det var fårsteken;
du vet hur såsen kallnar. Men när han fällde ned
bladet, var det ändå den rätte, och han hade så
vuxit till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
