Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
lidande eller förhoppningar. Det var Emmy, som
talade med honom om skolan och läxor och lärare,
och så kom han i tagen och berättade historier om
Görels man, men ibland märkte han själv, att han
blev för högljudd och lade om rösten med en
liten generad sidoblick på mig.
Han roade Emmy. Hon gick helt upp i stunden,
hennes blick hängde vid hans lilla pojkmun, och
hela hennes ansikte var en enda gränslös längtan
att få kyssa den, få fara med händerna över hans
blonda, maskinklippta hår och känna hans små
smutsiga beniga fingrar mot sin kind.
Fast jag knappt hade hjärta till det, måste jag
slutligen yrka på att Putte skulle gå och sände
av honom med många förmaningar att passa på
middagen hos morbrors vid Strandvägen. Och med
detsamma han var gången, försvann glansen från
Emmys ansikte, som när man släcker ett ljus, och
jag såg, att hon var sjuk och skulle dö.
— Jag tycker så mycket om pysen, sade hon,
och jag hade tänkt, att han skulle ha litet pengar,
när jag själv inte behöver flera. O, snälla du,
det är inte mycket, så förfärligt litet, men jag
sparade ju varje år några kronor, och nu har jag
räknat ut att Putte skulle ha dem!
Tårarna kom mig i ögonen, jag måste bita hop
tänderna för att inte gråta. Det gjorde mig så
gränslöst ont om Emmy för hennes ödsliga och
mödosamma livs skull, utan glädje och mening. Om
det hade varit jag som legat där, tänkte jag, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
