Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påsken på Sjöboda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Elin. Wägner
och ljus på himmeln. Snabbt som en flämtande
andedräkt.
Hon var redan borta från kamraterna, som surrade
och småretades med varandra.
Hon tänkte: denna ljuvliga vår är min sista, när den
vaknar nästa gång, är jag död eller alltför sjuk att se
den, och ingenting har jag hunnit med i livet.
Ingen tycktes ge akt på henne, men lilla skrattande
Ingår slog plötsligt armen om hennes liv och drog
henne intill sig.
»Skall vi gå i kyrkan?» frågade Mirjam.
»Det är klart vi måste någon gång, jag som har
varit inackorderad hos prästens, och föräldrarna
umgås ju med dem om somrarna.»
»Också en synpunkt», sade Göran, den långe.
»Det är dina föräldrar, så du kan ju gå», sade
Mirjam.
»För resten är prästen dö», mumlade Bertil.
»Då är där en ny präst, är han ogift, så går vi»,
sade Ingår glatt.
Sjöboda ligger strax invid södra stambanan,
någonstädes mellan Stockholm och Malmö. Den som har
lust att besöka platsen må passa på, när tåget stannar
vid en liten gråvit station, belägen på ett smalt näs.
Tvärs över den smala insjöarmen på ena sidan skall
ligga en stor, vit villa på en kulle, omgiven av präktiga
ekar och björkar. Stämmer allting med denna
beskrivning, så kan han stiga ur liksom de fem ungdomarna
gjorde skärtorsdagseftermiddagen.
»Ser du», sade Ingår, och knuffade Verna, »han
skulle hit han också, han som var med i kupén, och
vi som pratat så många dumheter!» Men Verna hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
